Det är inte lätt när det är svårt.


Jag orkar inte med att allting alltid är mitt fel. Och att mina åsikter aldrig räknas. Att mina åsikter alltid är "fel" och att de inte betyder någonting. Att jag får straff när jag tycker de har gjort fel. Bara för att deras åsikter alltid är rätt. Sen att de inte bara låter mig vara, trots att jag säger att det är lugnt. Att de inte bara accepterar mina åsikter och känslor. Det tycker jag är fel.

Ska strax ut till Överby med mormor och mamma. Vill egentligen inte följa med min måste köpa present till Saga till hennes födelsedag som är medan vi är i Spanien. Jag hade tänkt att göra det idag eller imorgon med några vänner. Men nu verkar jag ju i princip aldrig mer få gå ut, så då blir jag så illa tvungen att följa med. Även om jag inte vill. Jag mår så sjukt dåligt av att ingenting händer i mitt liv. Om jag nu måste sitta hemma varje dag tills vi åker. Jag mår dåligt över att ingenting händer, jag måste ha någonting på gång mest hela tiden. Annars blir jag uttråkad, vilket leder till att jag blir irriterad. Så jag har ingen jävla aning om vad jag ska göra nu när jag inte får vara med vänner eller ens gå ut. Fan för det här. Hoppas ni har en bättre dag än mig.
Tankar | |
#1 - - molly:

då är vi två som känner så.

Upp